Corona och Covid-19

 

Ibland känns det som någon kastar en våt svart filt över livet

Efter coronatestet på söndagen åkte jag hem tittade lite på TV, åt lite och tittade på TV igen

Framåt kvällen började jag hosta och så småningom började jag frysa så jag skakade. Tog tempen 40 grader! Inte så bra. Marsch i säng. Där låg jag och hostade så jag inte kunde sova på hela natten. Måndag morgon var jag trött, men trots allt hade tempen gått ner till 39. Ont i kroppen och ont i halsen. Strax efter lunch kom det: ”Du är testad positivt för viruset, har därmed sjukdomen COVID-19”.  På kvällen kände jag mig lite bättre, och tempen hade gått ner strax under 38. På morgonen idag var jag tillbaka på 39,2, så gårkvällens förhoppning grusades. Just nu känns det bättre igen och jag har inte ont någonstans.

BM då?

Hon var lite ner med trötthet, dålig närvaro, och ingen balans. fredag och lördag. Sedan har det blivit bättre och bättre dag för dag. Hennes provsvar har inte kommit ännu.

Nu väntar jag bara på att jag ska bli frisk så jag får besöka henne igen.

 

Inställd promenad

 

Idag var planen att vi skulle gå på promenad och BM hade beställt en macka med stekt korv och stekt ägg.

Vi fick blåsa av.

Eftersom BM var trött i går så ringde jag och kollade. BM var fortfarande väldigt trött, och hade lika svårt med balans som i går. Varje liten förflyttning krävde hjälp av två från personalen.

Inte nog med det. Fram mot tolvtiden började tomtegubben hosta och få lite ont i kroppen. Då kunde jag ju inte ens åka och hälsa på henne

I morgon 10,50 blir det Covid-19 test. Sen är det bara att hoppas. Jag vill ju så gärna hälsa på henne igen.

Personalen på Demenscentrum sa i alla fall att hon fortfarande är trött och lite vinglig, men på bra humör. Det känns gött.

 

Grå, grå grå…..

 

Nu har det varit riktigt grått länge länge. Det är tur att det finns ljuspunkter i allt det gråa.

I söndags släppte Maja sin julfilm. ”En liten julhälsning från Maja och Boppa” ”Tack Hurra” I högerspalten hittar du länk till filmen under rubriken Musik.. Jag finns med i början och i slutet.

I söndags var det också promenaddags. Som vanligt var vi ett litet trevligt gäng som promenerade och fikade. Det var så fuktigt i luften så det droppade vatten ur mitt skägg.

Igår var BM på bushumör och fick fart på hela bygget.

Idag laddar hon för myskväll med de andra gästerna och med personalen. Ost och kex, druvor och lite vin är en favorit

 

Växlande

 

Planering är en sak, men det är inte alltid det blir som man tänkt.

I dag skulle jag börja med förmiddagskaffe vid motioncentralen Karlslund tillsammans med yngsta dotterns svärföräldrar, men det blev inställt. Där är det coronastängt.

Jag satt vid datorn och jobbade med lite för ÖLGF och lite för JMI tills det var dags att åka till Britt-Marie. När jag kom dit fick jag veta att jag var tvungen att gå redan klockan 15,00. Det får inte vara för många på avdelningen samtidigt.

Till slut vände det lite för oss. Precis när jag skulle trycka på knappen för att bli utsläppt., tittade det in en tjej och sa att jag fick stanna längre eftersom en som skulle ha kommit inte dök upp. BONUS

BM var trött så jag lade henne i sängen och satte mig bredvid.

En timmas småprat är härligt.

 

En riktig myslördag

 

VI hade bestämt att vi skulle ta en lördagspromenad och det gjorde vi.

När vi kom ut genom dörren så stod ett helt gäng vid parkeringen.

Utöver våra två döttrar som skulle delta så var det en svärson, tre barnbarn varav två hade med sig sina respektive och dessutom två barnbarnsbarn. Inte konstigt att det blev an lyckad promenad, som avslutades med glögg & pepparkakor, kaffe och saffransbröd. Allt på behörigt coronaavstånd.

Det hela avslutades med att BM fick en väldigt fin fotobok av ett barnbarn. En beskrivning av hela vår familj, så fint. Jag visar lite smakprov i ett senare inlägg.

Jag kom upp till rummet med en trött men nöjd BM som ville vila en stund före det skulle bli matdags.

 

Så kom verkligheten ifatt

Såklart har jag vetat vad som är på gång, men idag blev det så påtagligt när det var vårdplanering för BM. Drömmarna knäcks och sen är det bara kall verklighet.

Det är klart att jag hade velat ha henne hos mig bara ett liiiiitet tag till, men man måste tro på dom professionella. BM kommer inte hem. Det blir ett vårdboende för henne. Nu gäller det att göra det bästa av det som kommer, men just nu känns det väldigt tungt

Det var ett tag sedan

 

Nu var det länge sedan vi fick en promenad, men i dag var det dags. Tur hade vi också. Inte så varmt, men vindstilla och solsken.

Inte nog med det. Vi fick med oss två av våra döttrar och två barnbarn, och så Sally som kikar ut från cykelkärran. Det blev en underbar promenad som avslutades med kaffe och macka ute tillsammans med lite sång och hurra för yngsta dottern som fyller år i dag.

BM kom in med ett stort leende. Hon ville inte alls lägga sig och vila så när vi haft en liten mysstund följde hon glatt med sköterska till sällskapsrummet där vi hjälpte henne att sätta sig i en skön fåtölj för att titta lite på TV innan det skulle bli middag.

 

Äntligen!

 

Idag fick jag mitt svar på det senaste Coronatestet. Negativt!!!

Jag ringde direkt och bokade tid för besök hos BM. Äntligen fick jag komma innanför dörrarna.

Tidigare hade jag bestämt med de två av mina döttrar som bor i stan, att vi skulle träffas idag och fika ute. De ville fira sin pappa som fyller år. En dag för tidigt men ändå. Man kan undra om en födelsedag i min ålder är värd att fira, men om man tänker på alternativet så, javisst!!! Det blev en trevlig stund tillsammans, Yngsta dottern hade sin man och son med som bonus.

Jag hade tid bestämd när jag skulle åka till BM så jag lämnade. Trotts allt är dom vuxna (tror jag) så dom fortsatte nog att ha trevligt,

När jag kom in genom dörren till BM:s boende så satt hon i rullstolen innanför dörren och sköterskan som tog emot mig sa : Titta vem jag har med mig. BM tittade upp och sa med ett leende: Min Tomte!!

Den gulliga personalen hade ordnat en kaffebricka som vi fick på en gång, så när vi klarade av att släppa varandras händer så blev det mysfika.

Sen sjöng vi en stund och bara satt och var tillsammans, Det var svårt att skiljas åt i dag, men nu hoppas vi att det inte är något mer hinder att träffas och då ses vi ju i morgon igen.

Tack Demenscentrum för att ni flyttade BM till en coronafri avdelning så jag får komma på besök.

Hoppas det går bra med dem som drabbats av viruset och att ingen av dem blir alvarligt sjuk, det är ju så olika.

 

Förändringar

 

Idag när jag ringde fick jag höra att BM fått byta till en avdelning som är Coronafri. Det känns ju lite tryggare hur trygg man nu kan vara. Tack vare flytten får hon ta emot besök. 

I det där huset hade jag velat vara idag, men jag får vänta på svar.

14,40 idag var det dags igen för Coronatest. Det var bara att åka ner till CV, SJ:s gamla Centralverkstäder som nu blivit upphöjda till lokal där man får sticka in en pinne i näsan. Nu kan jag bara hålla tummarna att provet är negativt. 1 – 4 dagar skall det ta. Jag är ännu mer otålig nu när jag vet att det finns möjlighet att besöka henne igen.

 

Inspelning

 

Igår var det dags. Vi spelade in för Majas julfilm. Erik svarar som vanligt för bild och ljud, så jag behöver bara bry mig om spelandet och sången. Vi spelade in tre jullåtar. Blir kul att se vilken Maja väljer. När hon lagt ut filmen så återkommer jag så ni kan se den.

Jag medverkade också i Majas sommarfilm, så det var jättekul att hon frågade mig inför julen

Gå in här och sök på Tack Hurra så hittar du sommarfilmen.

Det finns också en film på Youtube där jag spelar "När solen färgar juninatten"

Maja är min lillasysters fantastiska 15-åriga barnbarn.

När Majas älskade morfar (Boppa) gick bort i cancer bestämde Maja att cancer är en sjukdom som borde utrotas. När Boppa fått något, en kopp kaffe eller en stor kram tackade han genom att säga ”Tack Hurra”. Så Maja startade en insamling till cancerfonden som heter ”Tack Hurra”

 Här hittar du cancerfondens sida "Maja och Boppa"

Alzheimer är också en mycket grym sjukdom. Den finns liksom i smyg, och kopplar ner hjärnan lite lite dag för dag. Vi vet ju hur det slutar, men jag hoppas att de som drabbas inte vet det när sjukdomsförloppet börjar dra iväg. Ännu finns ingen medicin som stoppar eller botar. Man trodde att man hade nått fram till en medicin som stoppar upp sjukdomsförloppet för ett par år sedan, men den blev inte godkänd, Biverkningarna var för stora och svåra..

Coronapandemin har ”stulit” minst ett år för mig och BM. När man är i vår ålder är ett år mycket att förlora. Höftfraktur gör ju inte saken bättre. Just mu får vi inte ens träffas p.g.a. ett konstaterat Covid-19 på avdelningen där hon bor. Hon har i alla fall inga symtom så det är bara att hoppas

 

Som livet i Finnskogarna

 

Först så går det upp sen går det ner……osv.

Nu är avdelningen där BM bor stängd p.g.a. Covid-19 symtom hos en av de boende. Prov är taget och nu är det bara att vänta på svar. Håll tummarna för att svaret är negativt. Både för den som eventuellt är drabbad, och för hela avdelningen.

I måndags hade vi en så fin stund när vi visste svaret på BM:s Coronatest Hon hade inget virus.

Tisdagen var hon trött, men igår var hon pigg och glad, kom gående med hjälp av gåbordet när jag kom och ropade ”hej min tomtegubbe, här kommer tomtemor”

Hon satt uppe med mig länge, men efter att vi spelat och sjungit, och dessutom haft en fin fikastund började hon bli trött, så jag hjälpte henne till sängen.

Jag satt en stund hos henne och tänkte på promenaden med fika och macka som vi skulle ta ute. Det blev ju inget, och jag får inte heller hälsa på.

Nu ska jag sätta mig en stund och förbereda mig inför lördag. Nåja jag har fredag på mig också förstås, men på lördag skall vi spela in ett par jullåtar som skall med i Majas julfilm

Här hittar du mer om Maja och Boppa  https://www.cancerfonden.se/insamlingar/maja-och-boppa

Vill du se den förra filmen hon gjorde så går du in här: https://www.youtube.com/?gl=SE och så söker du på Tack Hurra

Du kan också gå direkt till https://tackhurra.se/ om du vill veta mer om vad Maja gör

 

Negativt svar

 

Det känns lite konstigt att ett negativt svar är det bästa som kan hända, men så är det i coronatider

När jag varit uppe en stund på morgonen i dag kom samtalet jag väntat på. BM:s Covid-19 test var negativt.

Så lätt att trampa har nog min gamla cykel aldrig varit.

När jag kom in i hennes rum låg hon i sängen med ett stort varmt leende. Vi satt en lång stund och bara höll i varandras händer. Sen sjöng och spelade vi en stund. Och när hon kommit upp i rullstolen hade vi en riktigt härlig kaffestund.

 

61 år

 

Idag är det på dagen 61 år sedan jag träffade den här vackra flickan. Det var faktiskt lördag 7 november 1959 också.

Jag hade visserligen sett henne en gång tidigare när hon passerade genom staketet vid pressbyrån i Skoghall. Som en ängel, utan att vidröra marken.

Så klart träffades vi tack vare gitarren. Jag spelade dansmusiken med Helge Flints orkester, och hon var vackrast på dansgolvet. I kaffepausen sa jag att jag skulle sjunga en sång bara för henne, och det gjorde jag.

Brudparet vi spelade åt hette Göran och Anita. Som av en händelse heter två av våra barn just Göran och Anita.

Jag har inga bilder på Helge Flints Orkester, men jag har lite andra bilder från den tiden. Återkommer med lite bilder i ett senare inlägg

 

Ett steg tillbaka

 

Idag hade vi planerat att gå ut på promenad i det vackra höstvädret, men det blev ett steg tillbaka istället. Inte på grund av höftfrakturen, och inte heller på grund av Alzheimer.

Efter frukost ville BM på toa. Väl där svimmade hon och var medvetslös några minuter. När sköterskan ringde och berättade, så blev jag ändå inte så rädd som man ibland kan bli. Jag kände igen det. Det har hänt några gånger förut, så jag vet vad det är.

Igår blev jag så glad för hennes framsteg. När hon skulle upp ur sängen satte hon sig upp och vred fötterna över sängkanten utan hjälp och utan att stöna för att det gjorde ont. Därefter reste hon sig själv tills hon stod med hjälp av gåbordet. Personal stod beredda att fånga upp henne, men det behövdes inte.

Nu är hon trött och frusen. Läkaren har beslutat om Covid-19 test och det är bra, men jag får ju inte besöka henne, och det är tungt. Hoppas få prata med henne i telefon i alla fall, och hoppas på ett negativt svar på testet.

Just nu får vi inte träffas, men hon har börjat kalla mig för ”min tomtegubbe” och gubben vill gärna träffa tomtemor

 

Äntligen kunde vi gå ut en tur

 

Så var det då äntligen dags. Vad jag har sett fram mot att få ta BM i rullstolen och gå ut på en riktigt skön promenad.

Veckan har ju knallat på sedan jag skrev senast.

När jag kom i tisdags var hon pigg och glad. Sjukgymnasten var nöjd med henne och ville egentligen bara att hon skulle fortsätta träna med gåbordet som hon gör. Efter ett tag började hon bli trött, inte att undra på som hon hållit på. Efter en mysig kaffestund ville hon lägga sig. Yngsta dottern som kom lite senare fick träffa en mamma som mest sov.

Onsdag var hon på riktigt bra humör. Vi hade en härlig stund och pratade om allt möjligt, och om planen att vi skulle gå ut och gå på torsdag.

Tji fick vi. När jag kom på torsdag var hon trött och hade riktigt ont. Stygnen efter operationen togs bort på torsdag förmiddag så hon var verkligen inte i form. Bara trött och frusen. Mellandottern lyckades få komma in trots att hon inte var anmäld, men hon hade med kläder som BM behövde så dom gjorde undantag.

Så kom äntligen dagen. När jag kom upp till henne fick jag hjälp att ta på henne varma kläder och sen rullade vi ut till två döttrar och en Sally som väntade utanför. Efter en härlig promenad fick vi också en skön kaffestund utomhus innan det var dags att gå in. När vi kom in var hon trött av ett annat skönare skäl. Frisk luft. Hon hade inte varit ute sedan före olyckan. Det här gör vi om så ofta det går.