Ibland är livet tungt.

Ibland blir man ledsen och tänker att det inte alltid är helt rättvist.

Det var ju hon som vågade det inte andra vågade.

Hon visade hur man skulle åka skridskor om det skulle gå fort.

Antagligen var det influenser från henne som ledde till att vår yngsta dotter blev svensk mästare i truppgymnastik. (rätta mig om jag har fel) 

Hon bestämde helt hur hon ville ha sitt liv. 
Sen drabbades hon av den otäcka sjukdomen Alzheimer… 


Hon är ändå med mig när jag spelar. Den här vecka var det Nerikes Småbrukare och PRO i Vingåker. Fullsatta lokaler och arrangörer som är glada för att jag tar med BM på spelningen. Glad att min publik är så underbar att de när de bokar mig säger; ”du tar väl med dig din fru”

Ett intensivt avslut på en trevlig vecka!

Slutet av veckan blev händelserik. Torsdag spelade den här gubben på Folkets Hus i Garphyttan:

BM var med, och som vanligt, när tillfälle ges, så köpte hon lotter. Den här gången lyckades hon vinna en fin fruktkorg! Bild saknas, men fruktfatet är fyllt.

Fredag spelade gubben på träffpunkt Skäpplandsgatan 13.

En liten härlig lokal. Det var 17 i publiken och lokalen var knökfull. Det känns nästan som en privatspelning.

Höjdpunkten kom på lördag. Barnbarnsbarnet Alicias dop i Hovsta Kyrka. Alicia är vårt elfte barnbarnsbarn. (i oktober kom det tolfte. Han heter Vilgot och var med och firade Alicia) Nu ser vi framåt mot ett par trevliga spelningar. I morgon Närkes Småbrukare, och på onsdag på Folkets Hus i Vingåker. Bara nöjen……

Töcksfors!

Det är där jag växte upp och där bor en stor del av mitt hjärta.

När Mathilda Röjdemo lade ut bilden på den här tavla

                           föll jag som en fura.



Den var min från första ögonblicket. Precis som hästarna hon målade förra året.



I går åkte vi till Töcksfors för att hälsa på min bror som tyvär drabbats av en stroke. Det var ändå roligt att träffa honom. Han är lika tuff som alltid, ger aldrig upp, och ser det positiva. Vi hade en fin stund tillsammans och jag åkte hem med en bra känsla för att vi kommer att ha många fina möten.

Naturligtvis passade jag också på att träffa mina två systrar, men det blev lite för sent att hinna träffa min bror i Grums. Det får bli nästa gång. Jag hann i alla fall med att titta in på  
 
så nu är den fina tavlan hemma hos mig.

Nu laddar jag för veckans spelningar som börjar i morgon.

En rätt hektisk vecka!



Det började med spelning på måndag. Almby PRO.





Självklart var BM med

 



Onsdag var det kulturrundan och fredag födelsekalas på Laurentiusgården.



Dessutom kvällsföreläsning om golfens nya världshandicap veckan avslutades under lördagen med en heldags avstamp inför SM golf 2020



BM var förstås med då också så nu kan hon allt om världshandicap och hur vi skall genomföra SM i juli 2020

Det började som en skakning på övre däck……



Det började dyka upp små minnesproblem för BM. Hon kompenserade det genom att bli bättre på att notera vad som hade hänt och vad som var planerat.

Jag sköt det lite åt sidan och tänkte att det säkert hade med åldern att göra.

Våra barn såg också förändringen, och tog initiativ att deras mamma skulle till minnesmottagningen. Nu började jag förstå att inte allt kunde förklaras med att vi blivit äldre.

Så småningom kom remissen till Geriatriska och BM fick diagnosen Alzheimer….

Till en början spelade vi golf som vanligt, hade en ganska bra tid med golf i Strömstad och andra trevliga ställen. Sen kom ett år då 9 hål var tillräckligt, följt av ett år där korthålen  på Gustavsvik  var tillräckligt för en dag. De två senaste åren har inte BM orkat spela Golf. Det grämer henne eftersom hon har bra känslor från den tiden, men sjukdomen har sagt ifrån.

Nu börjar vi närma oss nästa fas. Nu finns ett beslut om växelvård. Tungt, men numera har hon svårt att gå utan stöd, så jag måste väl inse vad som är bäst för henne.

Inte riktigt vad jag tänkt mig när jag startade Panchobloggen. Då hade jag tänkt mig att få beskriva ett glatt Pancholiv. Det blev inte riktigt så. Det känns lite som:

Titanic