Inga genvägar

Tänk att det skall vara så omöjligt när man tar ett järn. Ja ja, på lördag fungerar det nog, men det var inte riktigt det jag tänkte på.

I flera år har jag haft problem att spela med mina järnklubbor. Träklubbor och hybrider fungerar ganska bra, men så fort jag får en järnklubba i handen är det som förgjort. Jag har försökt allt möjligt, men så fort jag försöker blir det bara värre. Jag har hört att man kan köpa både bra sving och bra spel i varuhusen som saluför golfutrustning, så jag styrde mina steg till landets största golfvaruhus och började prova klubbor som var nästan hybrider till sin utformning, men… Min hjärna sa till mig, ”vadå? Det här är ju järn!”, så det var bara att bita i det sura äpplet. Det är nog inget fel på mina klubbor. Lika bra att lägga pengarna på lektioner hos vår duktiga Pro i stället, det ger nog mer i längden. När min hjärna säger ”hurra, du har ett järn i handen”, då har vi lyckats.

Det rockar om mina panchovänner!

När jag var ung (yngre), så sa jag alltid att: ”när jag bli pensionär skall jag spela rock på ungdomsgårdarna”.

I dag finns inte ungdomsgårdar i den formen som det fanns då, och rocken har ändrat karaktär, så jag bestämde mig för att ändra inriktning . Det blev en pancomusiker på panchomöten i stället, och det har blivit jättetrevligt. Alltid en kunnig publik som lyssnar med alla sinnen. I dag var det Idrottsparken i Kumla som gällde. Det spelade ingen roll om jag valde visor från vår fina och stora svenska visskatt, gamla standards eller helt enkelt dansbandslåtar, de var med. Det är fantastiskt att spela för, eller skall jag säga med, en publik som kan musik och som tycker om att delta i det ögonblickliga skapandet. Det är en upplevelse som är underbart skön.

Än svänger det om gubben

Panchomys

När man är pancho är det möjligt att ha myskväll när som helst. Åtminstone när jag får veta att jag har ledigt ett helt dygn. Den insikten drabbade mig omkring klockan 16,30, när vi börjat fundera på hur vi skulle komponera resterna efter helgens mat till en måndagsmiddag.

Snabbt beslut: Vi går ut och äter!

Efesos ”Gös på planka” är något alldeles extra gott. Med ett bra vin till så är middagen fulländad. (tack så väldigt mycket för presentkortet, det förgyllde verkligen vårt pancholiv)

Visst känns det lite busigt att få lyxa till det lite en måndagskväll, men det är så vi har det vi panchos, speciellt när vi har ett dygn ledigt.

Adrenalinkick

I dag ringde Kristina från Väntjänsten i Kumla och skrämde upp mig. Hon frågande om jag var bokad att spela åt henne i Kumla i dag, om ungefär en timma! Jag kan säga att pulsen steg. Jag är inbokad den 9 februari och håller som bäst på att fila på repertoaren inför det giget. Nu var det inte så farligt för min del, det var en annan gubbe som skulle vara i Kumla i dag. Han hade inte i sina anteckningar att han skulle vara där, så Kristina ville bara kolla att hon inte förväxlat oss vid bokningen så vi skulle bli två där i dag. Det hade kanske blivit rätt kul, men hon hade inte förväxlat. Möjligen var det någon annan som inte hade riktig koll.

Det tog en stund innan pulsen gick ner. Det tog ungefär två sekunder att varva upp och vara beredd på att rycka ut och lösa ett problem. Det tog betydligt längre att få ner nivån på adrenalinet.

Det är kanske bara nyttigt att bli utsatt för sådana här chocker emellanåt, det håller panchos på hugget.

Nu är det bara att fortsätta förbereda inför säsongen.



Nu finns boken hos Golfbokhandeln