Det var ett tag sedan

 

Nu var det länge sedan vi fick en promenad, men i dag var det dags. Tur hade vi också. Inte så varmt, men vindstilla och solsken.

Inte nog med det. Vi fick med oss två av våra döttrar och två barnbarn, och så Sally som kikar ut från cykelkärran. Det blev en underbar promenad som avslutades med kaffe och macka ute tillsammans med lite sång och hurra för yngsta dottern som fyller år i dag.

BM kom in med ett stort leende. Hon ville inte alls lägga sig och vila så när vi haft en liten mysstund följde hon glatt med sköterska till sällskapsrummet där vi hjälpte henne att sätta sig i en skön fåtölj för att titta lite på TV innan det skulle bli middag.

 

Äntligen!

 

Idag fick jag mitt svar på det senaste Coronatestet. Negativt!!!

Jag ringde direkt och bokade tid för besök hos BM. Äntligen fick jag komma innanför dörrarna.

Tidigare hade jag bestämt med de två av mina döttrar som bor i stan, att vi skulle träffas idag och fika ute. De ville fira sin pappa som fyller år. En dag för tidigt men ändå. Man kan undra om en födelsedag i min ålder är värd att fira, men om man tänker på alternativet så, javisst!!! Det blev en trevlig stund tillsammans, Yngsta dottern hade sin man och son med som bonus.

Jag hade tid bestämd när jag skulle åka till BM så jag lämnade. Trotts allt är dom vuxna (tror jag) så dom fortsatte nog att ha trevligt,

När jag kom in genom dörren till BM:s boende så satt hon i rullstolen innanför dörren och sköterskan som tog emot mig sa : Titta vem jag har med mig. BM tittade upp och sa med ett leende: Min Tomte!!

Den gulliga personalen hade ordnat en kaffebricka som vi fick på en gång, så när vi klarade av att släppa varandras händer så blev det mysfika.

Sen sjöng vi en stund och bara satt och var tillsammans, Det var svårt att skiljas åt i dag, men nu hoppas vi att det inte är något mer hinder att träffas och då ses vi ju i morgon igen.

Tack Demenscentrum för att ni flyttade BM till en coronafri avdelning så jag får komma på besök.

Hoppas det går bra med dem som drabbats av viruset och att ingen av dem blir alvarligt sjuk, det är ju så olika.

 

Förändringar

 

Idag när jag ringde fick jag höra att BM fått byta till en avdelning som är Coronafri. Det känns ju lite tryggare hur trygg man nu kan vara. Tack vare flytten får hon ta emot besök. 

I det där huset hade jag velat vara idag, men jag får vänta på svar.

14,40 idag var det dags igen för Coronatest. Det var bara att åka ner till CV, SJ:s gamla Centralverkstäder som nu blivit upphöjda till lokal där man får sticka in en pinne i näsan. Nu kan jag bara hålla tummarna att provet är negativt. 1 – 4 dagar skall det ta. Jag är ännu mer otålig nu när jag vet att det finns möjlighet att besöka henne igen.

 

Inspelning

 

Igår var det dags. Vi spelade in för Majas julfilm. Erik svarar som vanligt för bild och ljud, så jag behöver bara bry mig om spelandet och sången. Vi spelade in tre jullåtar. Blir kul att se vilken Maja väljer. När hon lagt ut filmen så återkommer jag så ni kan se den.

Jag medverkade också i Majas sommarfilm, så det var jättekul att hon frågade mig inför julen

Gå in här och sök på Tack Hurra så hittar du sommarfilmen.

Det finns också en film på Youtube där jag spelar "När solen färgar juninatten"

Maja är min lillasysters fantastiska 15-åriga barnbarn.

När Majas älskade morfar (Boppa) gick bort i cancer bestämde Maja att cancer är en sjukdom som borde utrotas. När Boppa fått något, en kopp kaffe eller en stor kram tackade han genom att säga ”Tack Hurra”. Så Maja startade en insamling till cancerfonden som heter ”Tack Hurra”

 Här hittar du cancerfondens sida "Maja och Boppa"

Alzheimer är också en mycket grym sjukdom. Den finns liksom i smyg, och kopplar ner hjärnan lite lite dag för dag. Vi vet ju hur det slutar, men jag hoppas att de som drabbas inte vet det när sjukdomsförloppet börjar dra iväg. Ännu finns ingen medicin som stoppar eller botar. Man trodde att man hade nått fram till en medicin som stoppar upp sjukdomsförloppet för ett par år sedan, men den blev inte godkänd, Biverkningarna var för stora och svåra..

Coronapandemin har ”stulit” minst ett år för mig och BM. När man är i vår ålder är ett år mycket att förlora. Höftfraktur gör ju inte saken bättre. Just mu får vi inte ens träffas p.g.a. ett konstaterat Covid-19 på avdelningen där hon bor. Hon har i alla fall inga symtom så det är bara att hoppas

 

Som livet i Finnskogarna

 

Först så går det upp sen går det ner……osv.

Nu är avdelningen där BM bor stängd p.g.a. Covid-19 symtom hos en av de boende. Prov är taget och nu är det bara att vänta på svar. Håll tummarna för att svaret är negativt. Både för den som eventuellt är drabbad, och för hela avdelningen.

I måndags hade vi en så fin stund när vi visste svaret på BM:s Coronatest Hon hade inget virus.

Tisdagen var hon trött, men igår var hon pigg och glad, kom gående med hjälp av gåbordet när jag kom och ropade ”hej min tomtegubbe, här kommer tomtemor”

Hon satt uppe med mig länge, men efter att vi spelat och sjungit, och dessutom haft en fin fikastund började hon bli trött, så jag hjälpte henne till sängen.

Jag satt en stund hos henne och tänkte på promenaden med fika och macka som vi skulle ta ute. Det blev ju inget, och jag får inte heller hälsa på.

Nu ska jag sätta mig en stund och förbereda mig inför lördag. Nåja jag har fredag på mig också förstås, men på lördag skall vi spela in ett par jullåtar som skall med i Majas julfilm

Här hittar du mer om Maja och Boppa  https://www.cancerfonden.se/insamlingar/maja-och-boppa

Vill du se den förra filmen hon gjorde så går du in här: https://www.youtube.com/?gl=SE och så söker du på Tack Hurra

Du kan också gå direkt till https://tackhurra.se/ om du vill veta mer om vad Maja gör

 

Negativt svar

 

Det känns lite konstigt att ett negativt svar är det bästa som kan hända, men så är det i coronatider

När jag varit uppe en stund på morgonen i dag kom samtalet jag väntat på. BM:s Covid-19 test var negativt.

Så lätt att trampa har nog min gamla cykel aldrig varit.

När jag kom in i hennes rum låg hon i sängen med ett stort varmt leende. Vi satt en lång stund och bara höll i varandras händer. Sen sjöng och spelade vi en stund. Och när hon kommit upp i rullstolen hade vi en riktigt härlig kaffestund.

 

61 år

 

Idag är det på dagen 61 år sedan jag träffade den här vackra flickan. Det var faktiskt lördag 7 november 1959 också.

Jag hade visserligen sett henne en gång tidigare när hon passerade genom staketet vid pressbyrån i Skoghall. Som en ängel, utan att vidröra marken.

Så klart träffades vi tack vare gitarren. Jag spelade dansmusiken med Helge Flints orkester, och hon var vackrast på dansgolvet. I kaffepausen sa jag att jag skulle sjunga en sång bara för henne, och det gjorde jag.

Brudparet vi spelade åt hette Göran och Anita. Som av en händelse heter två av våra barn just Göran och Anita.

Jag har inga bilder på Helge Flints Orkester, men jag har lite andra bilder från den tiden. Återkommer med lite bilder i ett senare inlägg

 

Ett steg tillbaka

 

Idag hade vi planerat att gå ut på promenad i det vackra höstvädret, men det blev ett steg tillbaka istället. Inte på grund av höftfrakturen, och inte heller på grund av Alzheimer.

Efter frukost ville BM på toa. Väl där svimmade hon och var medvetslös några minuter. När sköterskan ringde och berättade, så blev jag ändå inte så rädd som man ibland kan bli. Jag kände igen det. Det har hänt några gånger förut, så jag vet vad det är.

Igår blev jag så glad för hennes framsteg. När hon skulle upp ur sängen satte hon sig upp och vred fötterna över sängkanten utan hjälp och utan att stöna för att det gjorde ont. Därefter reste hon sig själv tills hon stod med hjälp av gåbordet. Personal stod beredda att fånga upp henne, men det behövdes inte.

Nu är hon trött och frusen. Läkaren har beslutat om Covid-19 test och det är bra, men jag får ju inte besöka henne, och det är tungt. Hoppas få prata med henne i telefon i alla fall, och hoppas på ett negativt svar på testet.

Just nu får vi inte träffas, men hon har börjat kalla mig för ”min tomtegubbe” och gubben vill gärna träffa tomtemor