fredag 9 oktober 2020

 

Nu börjar den mödosamma rehabiliteringen


 

I går när BM fick hjälp att ringa till mig var hon nog lite hög efter narkosen. I dag när jag kom var hon trött, väldigt trött.

Hon skulle ha börjat med sjukgymnasten i dag, men hennes värden var så låga så hon fick en påse blod i stället.

När jag kom vid halv två sov hon. Efter ett tag vaknade hon, sedan tog det en stund innan hon visste vem jag var.

Hon charmar alla. Personalen på ortopeden gillar henne för att hon är så tålig trotts att hon har ont. I stället för att klaga ger hon dem beröm och inte minst, fastän hon är i rätt dåligt skick. så håller hon på att lära dem värmländska. Dä ni

Just nu är hon fullproppad med smärtstillande. Hoppas hon får börja med träningen ganska omgående. Även om det gör ont är det nödvändigt att hon kommer igång om hon ska ha en chans att bli någorlunda återställd. Hon har nog problem ändå utan att den här olyckan lägger dit en extra börda.

PS; Bilden är från 11 mars i år.

1 kommentar:

  1. Det är starka människor som kan se över sina egna hinder och ge styrka till andra.
    Mamma är likadan och det gör ont att jag inte kan göra mer än att finnas där trots att hon inte känner igen mig.
    Tänker på Er och känner med Er, jag vet vad Ni går igenom.
    /Kristina Elander Runas dotter

    SvaraRadera