Ett litet steg varje dag

 

Idag hade hon bytt rum när jag kom. Hon satt i en rullstol och smaskade på desserten som hon sparat från lunchen. Hon hade varit uppe ganska länge, och hon hade också fått gå några steg med hjälp av ett gåbord.

Efter en stund började hon bli trött så personal kom och hjälpte henne i säng. Det gjorde ont. Några minuter senare fick hon kaffe och bulle, då var smärtan redan glömd.

Ibland glömmer hon att hon har skadat sig. Då tänker hon att hon redan nu ska kunna gå som hon gjorde innan olyckan. Visserligen behövde hon en käpp och en hand, men ändå.

Då nyper det till i hjärtat. Hon kanske aldrig mer kan gå som hon gjorde. Det är ju inte bara sviterna av höftfrakturen som skall övervinnas, hon har också sin sjukdom att tampas med, men hon vägrar att ge upp.

Den lilla damen är urstark och en inspiration för många andra i hennes omgivning.