Hur blir det sen då?

 

När jag kom idag låg hon i sängen och var lite trött. Efter ett tag satt hon i rullstolen och fortsatte vara trött tills kaffet kom. Då blev det en annan fart. Hon har alltid älskat kaffestunden.

Vi var klara över vår planering. Växelvård skulle ge oss extra tid. Vi räknade med att efter en tid utöka till två veckor i månaden. Det hade kanske gett oss ett extra år, eller till och med mera, Men så hände det som inte fick hända.

Nu är hon på USÖ och har fortfarande förskräckligt ont så fort hon rör sig. Hon är färdigbehandlad vad gäller läkarna på USÖ så därför ska hon skrivas ut. I morgon är det planeringsmöte för vården efter utskrivningen.

Vad som än händer så kommer det inte att bli så som vi hade tänkt. Nu gäller det bara att ge BM:s höft största möjlighet att läkas, helst så hon kan gå igen, 

Åtminstone någorlunda om hon får ha sin rosa käpp med hjärtan.