Det började som en skakning på övre däck……



Det började dyka upp små minnesproblem för BM. Hon kompenserade det genom att bli bättre på att notera vad som hade hänt och vad som var planerat.

Jag sköt det lite åt sidan och tänkte att det säkert hade med åldern att göra.

Våra barn såg också förändringen, och tog initiativ att deras mamma skulle till minnesmottagningen. Nu började jag förstå att inte allt kunde förklaras med att vi blivit äldre.

Så småningom kom remissen till Geriatriska och BM fick diagnosen Alzheimer….

Till en början spelade vi golf som vanligt, hade en ganska bra tid med golf i Strömstad och andra trevliga ställen. Sen kom ett år då 9 hål var tillräckligt, följt av ett år där korthålen  på Gustavsvik  var tillräckligt för en dag. De två senaste åren har inte BM orkat spela Golf. Det grämer henne eftersom hon har bra känslor från den tiden, men sjukdomen har sagt ifrån.

Nu börjar vi närma oss nästa fas. Nu finns ett beslut om växelvård. Tungt, men numera har hon svårt att gå utan stöd, så jag måste väl inse vad som är bäst för henne.

Inte riktigt vad jag tänkt mig när jag startade Panchobloggen. Då hade jag tänkt mig att få beskriva ett glatt Pancholiv. Det blev inte riktigt så. Det känns lite som:

Titanic