Hur kan man

I dag hörde jag om en innebandyturnering i Uppsala. En ledare hittade en tioårig pojke utanför idrottshallen i kylan, med bara matchkläderna på sig. Hans pappa hade åkt hem och lämnat honom kvar. När ledarna kontaktade pappan motiverade han sitt handlande med att "pojken hade spelat så dåligt att han skulle få gå hem".
Hur kan man tänka så? Hur kan man överge ett barn?
Under många år var jag ungdomsledare både i friidrott och judo. Alla vi som var ledare hade en gemensam strävan. Att alltid försöka hitta något positivt i barnens prestationer. Även om de ibland var långt efter sin jämnåriga, så fanns det alltid positiva bilder att förmedla när man jämförde med dom själva eller vad som hellst annat. Vi trodde på, och jag tror på, att det skulle bidra till att barnens utveckling. Ingen av oss trodde att alla skulle kunna vinna VM, men vi var övertygade om att alla kunde bli världsmästare på sitt sätt. Även när vi försöker förmana eller korrigera måste vi göra det kärleksfullt. En bra regel ar att fundera över: gör jag det för min eller barnets skull.
En av de allra viktigaste förutsättningarna för att barn skall utvecklas positivt och ge dom de bästa förutsättningar i deras liv är att ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek.