Det rockar om mina panchovänner!

När jag var ung (yngre), så sa jag alltid att: ”när jag bli pensionär skall jag spela rock på ungdomsgårdarna”.

I dag finns inte ungdomsgårdar i den formen som det fanns då, och rocken har ändrat karaktär, så jag bestämde mig för att ändra inriktning . Det blev en pancomusiker på panchomöten i stället, och det har blivit jättetrevligt. Alltid en kunnig publik som lyssnar med alla sinnen. I dag var det Idrottsparken i Kumla som gällde. Det spelade ingen roll om jag valde visor från vår fina och stora svenska visskatt, gamla standards eller helt enkelt dansbandslåtar, de var med. Det är fantastiskt att spela för, eller skall jag säga med, en publik som kan musik och som tycker om att delta i det ögonblickliga skapandet. Det är en upplevelse som är underbart skön.

Än svänger det om gubben